Det var ett bra tag sen jag bloggade.
Orsakerna är många.
Tid och lust har helt enkelt inte infunnit sig
Jag har haft mina up-and downs, så som det brukar vara på våren.
Huvudet har vart så fullt av tankar, planering och stundvis ett enda kaos, och jag har haft svårt att formulera hur jag känner.
Max har vart i trotsåldern från hell!
Jag har vart fullständigt vansinnig, och stundvis har jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Det har vart så sjukt jobbigt, men nu börjar det bli bättre.
Max feber har kommit och gått, inga större förändringa utom att vi äntligen påbörjat en feberutredning. Jag håller tummarna för att läkarna får rätsida på detta!
Theos astma har knappast blitvit bättre.
Denna veckan har vi vart på vårdcentralen en gång, och inne på barnmottagningen på NÄL två gånger.
Trodde att vi skulle bli inlagda, men vi fick komma hem. Så skönt!
Lilla stackaren, som haft det så jobbigt med sin andning.
Mina killar läser en bok! <3
Jag såg en film nu i veckan, "One day".
En stark film, med en rejäl dos eftertanke.
Tårögd låg jag i sängen, med min sovande underbara Joakim brevid mig. Mina älskade barn sov i sina rum och det var alldeles tyst hemma. Jag kände mig så oerhört tacksam! tacksam för allt jag har och har fått.
Jag inser vilken tur jag har. Vilken lycka det är att vakna brevid den man som jag älskar, och mina barn som ger mig lika mycket glädje som huvudbry. Jag har en stor familj helt plötsligt med 3 fina bonusbarn, så varannan helg är vi en liten samling på 7 personer här hemma.
Så många av mina senaste val har helt enkelt baserats på just detta. Kanske aningen för snabbt, kanske lite för impulsivt och kanske har allt skett i rasande fart.
Men det är just för att jag är lycklig.
Jag har turen att ha en fantastisk karl som finns där. Jämt. Kravlöst och är allt vad jag någonsin drömt om. Tiden rinner iväg, och den är inte evig. Så vad ska vi vänta på?
"Normer" och vad som "bör" vara rimlig tid för att välja att vara tillsammans?
Nej, så vill jag inte ha det.
Ibland kommer tillfälligheter och chanser i livet som man helt enkelt inte får missa.
Och jag tar chansen. Jag följer mitt hjärta och tänker inte göra någonting halvdant.
Jag fick en fråga av min älskade för bara någon dag sedan: "Litar du på mig?"
Och ja, det gör jag.
Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna få förtroende för någon människa igen. Men plötsligt så har det hänt.
Han har nått in till mitt inre, berört min själ och fått en stor plats i mitt hjärta.
Min fina, älskade karl. Min stora kärlek, min soulmate och min bästa vän.
Joakim, för mig är du allt!
Jag och mitt stora hjärta! <3
Mina två andra hjärtan! <3
För ett halvår sedan var jag ett vrak. Och riktigt nära en kollaps.
Idag står jag, ganska rak i ryggen, och medvind i håret.
Livet börjar ordna upp sig!
