Uppochner!

Jag har inte bloggat på ett tag.
Jag har helt enkelt inte orkat.
De sista veckorna har stundvis vart riktigt jobbiga och orken är mindre, tålamodet likaså.

Förra veckan drog Theos astma igång ordentligt, och efter ett antal timmar på akuten så blev vi inlagda på barnavdelningen. En natt, många tårar och "isolerade" på ett rum (eftersom Theo troligen hade haft magsjuka strax innan!) brast någonting inom mig. Sen permission i 3 dagar med ny utvärdering varje förmiddag över telefon. En dag fick vi åka in för att lilla kotten behövde mer medicin, men annars var vi hemma hela tiden.
Underbara älskade Joakim gjorde allt och mer än man kan önska.
Min mamma likaså.

Men nu...det är som om det vore en efterreaktion på all stress och oro. Allt känns förbannat jobbigt. Det tar emot. Och det är som ett känslomässigt kaos inom mig.
Jag vet inte vilket ben jag ska stå på, och vad jag ska ta mig till, stundvis.
Jag är ledsen, förtvivlad och orolig.
Jag inser hur skör hela min livssituation är. Hur sårbart allting är, och känslan av att aldrig duga eller räcka till växer sig större.

Idag har jag vart arg.
Arg och förtvivlad av allting runt om mig, gamla minnen som flammar upp och jag blir både arg och ledsen på mig själv.
Jag har så otroligt mycket att vara tacksam för, och det är jag.
Men den gamla "vår-känslan" smyger sig på med resultatet att jag satt en bra stund i soffan och bara grät.
Grinade ut alla tankar, känslor och allt som lagts på lager i mitt inre.
Jag har så galet mycket funderingar i huvudet, tankar som flimmrar förbi och ett konstant dåligt samvete som sitter på axeln och gnuggar händerna.

Så mycket i mitt liv har blivit bättre. Det har ju vänt.
Fina underbara Joakim, min trygghet med öppna armar att krypa upp i när världen rasar.
Allt jag någonsin drömt om, och allt jag någonsin velat ha.
Plötsligt så fanns han bara där.
Jag älskar dig!

Och mina barn. Älskade ungar, som ger mig lika mycket glädje som huvudbry!
Men utan er är jag ingenting!
Mamma älskar er!

Nu ska jag sova. Jag har grinat färdigt, skrivit ner lite tankar och jag börjar bli trött.
Over and out!