15/12-2011

Ja, vad ska man säga?
Får kanske försöka samanfatta den sita tiden.

Noll julkänsla.
Noll snö.
Noll motivation just för tillfället.
Men jag ger det en ärlig chans, och gör så gott jag kan!
Först och främst är det för barnens skull som jag fixar, ordnar och julpyntar.
Denna julen skulle vart så annorlunda, men jag får göra vad jag kan, även om julen just nu känns som ett jävla hån mot mitt nuvarande liv.
Men det kan nog bli mysigt ändå!

Theo döptes i början av december!
Ett jättetrevligt dop, fint och alldeles lagom!
Och det var så roligt att Theos faster och farmor kom upp och närvarade!

Lucia:
Faktum är att det var en himla mysig dag!
Jag och Theo kollade när Max lussade på dagis, och jag kom på mig själv med att sitta och le hela tiden! Så fantastiskt duktiga alla små lucior, tärnor, tomtar och pepparkaksgubbar var!
Det riktigt värmde i hjärtat, och det var ett supermysigt luciafirande!



















Jag har kommit en bit på väg. Det känns inte lika jävligt, lika ofta.
Men jag har fortfarande mina "up and downs".
Jag tänker mycket.
Försöker vara något sånär konstruktiv, men mitt under all annan julstress så känner jag att jag sitter fast. Jag kommer fortfarande inte vidare.
Resultatet har blivit åt helvete för lite sömn, jag som (i mitt vuxna liv) alltid, alltid, alltid haft lätt att somna, ligger helt plötsligt och vrider och vänder mig i sängen. 4-5 timmars sömn är vad de senaste nätterna har bjudit på.
Men jag vill tro att det är på rätt väg.
Jag ska ta mig till toppen.
Jag har börjat klättra, och visst har grenarna knäckts på vägen, men jag fortsätter tills jag kommer upp till nästa.
Jag är iallafall på väg!