Jag funderar på det där om framtiden, om man någon gång träffar någon ny igen.
Just för tillfället känner jag mig ganska off och det känns förbannat avlägset.
Men någonstans börjar den där längtan och hoppet om en trygg framtid med ett familjeliv komma tillbaka igen. Även om tankarna går i andra banor.
Jag inser att jag aldrig kommer bo med en "pappa" till mina barn, men jag vill ändå gifta mig, köpa radhus, jobba och allt som hör där till.
Utom en sak. Inga fler barn. Fine, träffar jag en man med barn från ett tidigare förhållande, inga problem, men fler egna barn är uteslutet.
Men ärligt talat så är jag fullkomligt LIVRÄDD att falla för någon igen, att sänka guarden, att låta någon komma in i mitt liv, och att jag faktiskt skulle tillåta någon att finnas med i min vardag.
Jag menar...jag kan inte hålla på att flamsa runt, inte ha folk kommande in i mitt liv för att sedan försvinna och så vidare. Det hade vart konstigt för ungarna!
Och det är ju så, jag har två barn, dom går alltid, alltid, alltid först!
Hur enkelt är det för någon att finna sig i att alltid komma i andra hand?!
Men det är ju så det är!
Och jag är inte bara Frida längre...utan MammaFrida, eftersom jag har kidzen jämt!
Jag och Linda har haft denna disskusionen ett flertal gånger, bollat tankar eftersom vi vart i samma situation; ensam mamma!
Jag är inte samma person som jag var för 3 år sedan!
Då var jag ju bara Frida - med för-och nackdelar.
Idag är jag MammaFrida, på heltid. Med allt vad det innebär!
Jag har andra krav, andra prioriteringar, andra värderingar och ett helt annat synsätt.
Men Janni, kan konsten att peppa:
- Du är samma Frida fortfarande! Lika sjuk i huvudet som förr, men med två barn!
Och ärligt talat, det värmer!
Att faktiskt konstatera att det finns lite rester kvar av mitt forna Jag.
Inte bara en tråkig, supertrött och sönderstressad tvåbarnsmamma.
Janni är nog den roligaste människan jag vet. Som har en rå, bisarr humor och som är så jävla lätt att skratta tillsammans med! Det är nog den enda som jag verkligen kan skämta om allt med, sånt som andra missförstår eller som kan vara lite "för mycket".
Det är allt tur att du finns JannIngen, din galning!
Om mig

- FridAnonym
- 25-årig tvåbarns-mamma, till mina älskade söner Max och Theo, födda år 2009 och 2011. Bor med mina barn och min livs kärlek, Joakim, samt tre goa bonusbarn varannan helg. Är nog rätt glad (egentligen), har snigelfobi, dricker inte rödvin och ayskyr falska parasiter. Har ofta dåligt samvete, ganska många principer och borde ha bättre tålamod. Detta är min blogg om mig, min familj och allt som rör vårt liv och vår vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar