Mammas sjukling!

Min lilla Max är sjuk. Förkyld och febrig, och då kommer hans förkyldningsastma igång.
Han hostar så det skär sönder mitt hjärta, och värst är det på nätterna.
Förra natten var vedervärdig. Max hostade och hade över 39 graders feber och låg i sin säng och viskade till mig.
Hela min själ värkte av att se honom sådan, så vi satte oss i soffan, drack saft och bara gosade, medans Theo låg brevid och sov och fick lite mys han med!
Så Maxen får sova brevid mig inatt igen, för han är fortfarande krasslig, och då känns det bättre att ha honom nära.

Pernilla var här och hälsade på, drack kaffe och snacka lite skit! Väldigt trevligt!
Max blev glad att ha henne här och skulle visa sitt mästerverk (de rivna tapeterna i hans rum!), like always!
Theo har vart på sitt allra mammigaste humör hela eftermiddagen och kvällen, skriker och tjurar och ska bäras, bäras och bäras. Dygnet borde ha fler timmar. Helt klart, för det är svårt att få saker gjort.
Men nu i efterhand så spelr det ingen roll! Det är jobbigt just i stunden, men när det lugnat ner sig och huvudet fått vila lite så är det som bortblåst och energin kommer tillbaka.
Lilla, älskade sur-Theo!

Imorgon är det BVC för Theo, och Max får följa med eftersom han (givetvis) inte kan gå till dagis. Sen ska vi uträtta veckans sista stressmoment för att sen checka ut för att ta helg. Så har det gått fem nya veckodagar. Tiden går fort. Alldels för fort.
Jag gillar vardagarna bäst, helgerna är inte alls lika efterlängtade när man går hemma.

Sumerar man dagen så har den vart bra, trots att Max är sjuk och Theo ilsken.
Fina, älskade ungar!
Jag försöker ta vara på det som känns trevligt, och vara glad och tacksam för det som känns bra!
Nu ska jag samla ihop min barnaskara och så ska vi sova.
Natti, natti!