Det är svårt att sammanfatta ett år från helvetet i ett par meningar.
Men för att avsluta ett riktigt jävligt 2011, så fick jag åka in till NÄL med Theo, två dagar innan julafton. Dom misstänker att även han har förkyldningsastma.
Jag var på återkontroll i förrgår med båda grabbarna, och Max hade inga symptom nu, men Theo hade fortfarande lite, lite ljud på ena lungan, om man skulle vara petig, som läkaren sa.
Jatack - var petig med mina barn, givetvis!
Så det fortsätter på samma bana; mediciner och en stor portion oro, men det är mycket bättre med honom! Mina små underbaringar, det gör ont i mig när dom inte mår bra!
Återkontroll igen med båda två framöver, och nytt ställningstagande till medicinering och en utvärdering av hur det gått.
Jag vet inte om jag någonsin haft en värre tid i mitt liv, än 2011.
Jag vet inte om jag någonsin haft en värre tid i mitt liv, än 2011.
Men nu räcker det.
2012 ska bli ett år för mig att hitta tillbaka, att göra något vettigt av mitt liv, att kunna komma längre och stå stadigare än någonsin.
Jag ska få tillbaka mitt försvunna självförtroende, och hitta en liten bit av min forna självkänsla.
Jag har jättelångt kvar, varje dag är en påminnelse om det som vart, men jag börjar förlika mig med det. Jag har det jag behöver. Det mesta iallafall.
Jag har avlagt ett nyårslöfte i år.
Ett löfte till mig själv, och bara för min skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar