När det plötsligt vänder...

Jag är glad.
Gladare än på mycket länge!
För ett tag sedan skrev jag att jag längtade efter "någon".
Då visste jag inte vem någon var, eller om han ens fanns.
Det var bara en önskan, en längtan och en tro på att det fanns en man, någonstans där ute, som var någon för mig.

Och jag har träffat en underbar person, som stormat in i mitt liv, skakat om tillvaron och gjort vardagen så mycket roligare!
Någon som får mig att skratta, som håller om mig hela natten och som spontant kramar om mig - närsomhelst under dagen!
Någon som kan möta mina barn, på deras nivå, och som är gudomligt snäll mot dom.
Någon som får mig att må så mycket bättre!
Det är numera någon som ger "längtan" en betydelse och en innebörd.

Jag må vara kär, men inte dum. Jag är ständigt på min vakt, även om jag försöker bygga upp tilliten för andra människor, sakta men säkert, och jag tror faktiskt att livet börjar vända!
Det känns som att jag är på väg åt rätt håll igen.
Tack, fina du!