Just för tillfället är jag själaglad, men väldigt trött!
Halva helgen spenderade vi i Göteborg, hann avverka Lek&Buslandet, en kopp kaffe hos Joakims mamma och systrar.
Andra halvan spenderades hos mig, med mys, bull-bakning och lek på Skräcklan i iskall blåst.
7 stycken har vi vart hela helgen. Jag, Max och Theo + Joakim och hans tre söner = SJU!!
Men vilken underbar helg! Liv och rörelse hela tiden.
Men med handen på hjärtat, så känns det otroligt tomt efter att dom åkte hem ikväll. Jag har trivts så bra när vi vart tillsammans allihopa.
Jag får verkligen den där genuina "familjemys"-känslan! Det är så underbart!
Jag mår bra, mycket bättre än på länge.
Jag är mycket gladare, jag har på något sätt börjat komma i fas igen.
Visst finns det dagar som känns urjävliga. Då det känns som att hela världens ska rasa...igen.
Men dom är färre. Mycket färre.
Jag har brutit ihop, rest mig, gått vidare för att krascha strax därefter, för att resa mig igen.
Och nu står jag. Inte jättestadigt. Men jag står, och jag har börjat gå igen.
Det är dags att börja ett nytt kapitel i livet.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar