Om mig

Mitt foto
25-årig tvåbarns-mamma, till mina älskade söner Max och Theo, födda år 2009 och 2011. Bor med mina barn och min livs kärlek, Joakim, samt tre goa bonusbarn varannan helg. Är nog rätt glad (egentligen), har snigelfobi, dricker inte rödvin och ayskyr falska parasiter. Har ofta dåligt samvete, ganska många principer och borde ha bättre tålamod. Detta är min blogg om mig, min familj och allt som rör vårt liv och vår vardag.

måndag 2 januari 2012

"Vår" låt, no more.

Jag har inte kunnat lyssna på låten sen du försvann ur mitt liv. Det har gjort för ont.
Men av en orsak kom jag att tänka på den igen. Min favorit låt - "vår" låt.
Och nu har texten en helt annan innebörd. Den är inte "vår" längre, den är min.
Den sätter verkligen ord på det kaoset du orsakat. Det kaoset jag känt och knappt kunnat förklara under ett drygt halvårs tid. Men nu, genom att lyssna på texten, på pianot i bakgrunden och tårarna brännandes bakom ögonlocken så kommer samma jävla sorg tillbaka.
Jag hatar dig, jag hatar dig så jävligt - av hela mitt hjärta!
Hur fan kunde du? Vaför?


I don't know how else to put this - it's taken me so long to do this
I'm falling asleep and I can't see straight
My muscles feel like a melee - body's curled in a u-shape
I put on my best, but I'm still afraid
Propped up by lies with promises - saving my place as life forgets
Maybe it's time I saw the world
I'm only here for awhile - but patience is not my style
And I'm so tired that I got to go

What am I supposed to hide now?
What am I supposed to do?
Did you really think I wouldn't see this through?
Tell me I should stick around for you, tell me I could have it all
I'm still too tired to care and I got to go

Stonesour - Zzyzx Rd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar