Snart 25...

Snart är jag 25.
Inget jag ser fram emot.
Inget värt att fira, egentligen.
Till vilken nytta?!
1/4 sekel, ett år närmre döden och år 2011 har utan tvekan vart ett av de värsta åren i mitt liv.
EN positiv händelse har inträffat...och det var när min lilla Theo föddes!
Men annars...tack, men nejtack till att bli 25.

Jag har ålderskris. Helt klart.
I år igen.
Mitt liv skulle inte vara såhär vid "den här åldern".
Allt skulle vart annorlunda, det enda som jag alltid vart säker på är att jag skulle ha barn innan min 25 årsdag. Och det har jag ju! Två fantastiska söner!
Och nu är jag klar. Det blir inga fler barn. Punkt.

Vid 25 skulle jag vart gift, bott i mitt underbara radhus med min man och mina söner.
Jag skulle ha ett fast jobb (som jag älskar!) med hyffsad lön.
Rest mycket, gjort mycket och älskat livet.
Jag skulle tränat regelbundet, gjort min bröstförstoring, ha en skitbra utbildning, lärt mig baka bullar och haft "DetDärPerfektaLivet".
My ass...

...jag har förvisso mina söner! (Mamma älskar er mer än allt annat, alltid!!)
Men resten av mina mål...?
Inte ens baka bullar har jag lärt mig.
Tanken på att plugga har funnits ett tag, men det har ju vart just det...en tanke.
Kanske blir det ändring på det. Kollar möjligheter att starta igång nästa höst.
Kanske på distans. Kanske på heltid i skola. Vi får se.

Men för att vara något sånär positiv så har jag haft en ganska bra dag.
Jag och Linda var nere på Skräcklan med kidzen så Max och Viggo härjade av sig ordentligt!
Theo sov gott i vagnen, härligt!
En stor termos kaffe fick vi ner, bullar och saft till grabbarna.
Helt klart en riktigt skön eftermiddag!
Fick oss, som vanligt, en hel del skratt. Det behövs. Verkligen.

I lördags var jag på Ullared med mammsen.
Himlans skoj! Och dyrt.
Men nu är jag faktiskt klar med julklapparna till barnen, även mina "syskonbarn". Riktigt skönt att ha det avklarat.

Nä, nu blir det lite "Sex and the city" sen ska jag och barnaskaran flytta in till sovrummet.
Ja, bägge mina barn sover hos mig.
Ja, det kommer bli jobbigt att vänja av Max med det sen...igen.
Ja, det må vara så att dom vaknar tidigare av varandras ljud.
Men...WHATEVER!!
Finns inget mysigare än att sova brevid sina barn.
Theo sover förvisso i sin spjälsäng (så att Max inte ska knuffa ur honom i sömnen eller klämma honom) i mitt rum, och Max sover i min säng med mig.
Mys-ungar!!

Over and out...